Medlemsmöte  2023-11-07

Medlemsmöte  2023-11-07

Plats: A6 golfrestaurang,
Tid: 09:00
Närvarande: 41 medlemmar.

1) Kent Fälth hälsade välkommen.

2) Klubbchef Per Svensson påminde om det kommande höstmötet den 15 november.

3) Jack Hansson uppvaktades iför sin kommande bemärkelsedag med sång, hurrarop och present.

4) Dagens gäst Dag Larsson, som hunnit bli 75 år, bjöd på en intressant resumé av en lång resa som till stor del präglats av idrott. 

Som ung var Dag framgångsrik målvakt i både fotboll och ishockey. Började hockeykarriären som 12-åring i IK Reif, var med i HV71:s första spelartrupp 1971-7, lämnade säsongen efter för ett par år i Nässjö innan han så småningom återvände till HV som styrelseledamot 1995 och senare som sportchef.

– Efter guldet 1995 gick det tyngre för HV, vi var inte laget toppspelarna hade som förstaval, det skrevs om oss som ”HV-grå”, en omsättning på 30-35 miljoner räckte inte för att utmana de allra bästa, konstaterade Dag.

Vägen uppåt gick via köpet av Rosenlundshallen och bygget av Kinnarps Arena.
– Nu hamnade omsättningen på 8085 miljoner kronor, gav utrymme för att ta fram en helt ny sportslig agenda, sa Dag Larsson. Spelarbudgeten växte från kanske 18 till cirka 28 miljoner, vi hade Sveriges nyaste arena och var plötsligt attraktiva på ett helt annat sätt.
Nu skrevs målsättningen till att vara topp fyra i elitserien varje säsong och ta minst två SM-guld under en tioårsperiod.
– Guldet 2004 kom som en följd av arenasatsningen, utan den hade det aldrig blivit guld, förmodligen hade HV inte varit kvar i elitserien ens.

Säsongen efter guldet såg HV fram emot nya framgångar, med en vinnande trupp förstärkt med ytterligare några goda namn var förhoppningarna höga.
– Men då kom NHL-lockouten, mindes Dag. Många av konkurrenterna hade tidigare egna spelare i NHL, hade helt andra kontakter än HV71 och stjärna etter stjärna plockades hem.
– Vi trodde ändå att vårt lag och vårt spel skulle fungera, att vi skulle kunna ha nytta av det när lockouten var över och alla tillfälligt inplockade åkte hem. Det var bara det att lockouten varade hela säsongen…
Säsongen blev ett sportigt misslyckande för HV, och Dag Larsson fick sparken som sportchef efter sju år.
– Från början var tanken att jag skulle gå in som VD i arenabolaget, jobba med att utveckla arenan på olika sätt, öka antalet evenemang och liknande. Men till slut blev det inget av med den saken heller.
Ett ekonomiskt tvåårsavtal som efter diverse turer till slut löstes ut blev avslutningen för Dag Larssons del och hamn återgick till den belysningsbransch han tidigare ägnat många år åt som egen företagare via en anställning  i Bankeryd samtidigt som han hoppade in i J-Södras verksamhet och var med om uppgången i superettan 2005.

Men sen ringde Oskarshamn…
– Jag kände rätt snart att jag saknade ishockeyn, sa Dag. Så när Oskarshamn ville att jag skulle komma dit som klubbchef tackade jag ja utan större betänkligheter.
Dag tog med sig Charles Franzén från HV71:s verksamhet som tränare, men kom knappast till dukat bord.
– Det var väl egentligen kris i Oskarshamn, man hade en budget på sju-åtta miljoner, spelarlönerna låg på 15- 20 000 och sponsorerna började tröttna samtidigt som kraven var stora.

Första året dubbades sponsorintäkterna, man införde två träningspass per dag och för att råda bot på de ekonomiska problemen inledde Dag en intensiv bearbetning av kommunens politiker.
– Jag besökte alla partier, förklarade vad som behövdes för att vi  skulle kunna mäta oss med topplagen och vilken betydelse Oskarshamns IK hade för kommunen, vilket engagemang som fanns bland invånarna.

Jobbet gav resultat, kommunal borgen gav ett lång som betydde en helt annan ekonomisk  trygghet via en konstruktion där en nybildad förening med tre medlemmar ”IK Oskarshamns hockeyvänner” kunde kvittera ut det borgenslån som räddade ekonomin och la grunden till det elitlag Oskarshamn har i dag.
– Det som gick i en liten kommun, hade aldrig gått i Jönköping, sa Dag.

Det blev tre år i Oskarshamn för Dag Larsson, som också hade hustrun som medarbetare på ekonomisidan.
– Men sen tyckte hon att det fick vara nog, så då flyttade vi hem igen.

I det läget hörde HC Dalen av sig.
– Då låg Dalen i trean, så när jag klev in i rollen som klubbchef var jag väl en av få som jobbat mig nedåt från elitserien via allsvenskan till trean, det vanligaste är väl motsatta vägen, sa Dag med ett leende.

Och han höll fortfarande bra koll på HV71.
– Några år från 2011 och framåt var jag väldigt orolig för HV sköttes, när man gick från att se på klubben som ett företag i stället för en förening anser jag att man var väldigt illa ute.
Dag engagerade sig kraftigt, var en tung opinionsbildare när det blev rejäl rensning i styrelserummet.
– Jag kan nog påstå att jag var med och avsatte två HV-styrelser under de åren, säger Dag Larsson. Men i dag är jag inte engagerad alls, känner egentligen ingen i den nya styrelsen utan följer matcherna och verksamheten på avstånd, det räcker bra så,

Bland mycket annat blev det också en tid som ordförande i Ryfors golfklubb, några år i Portugal som pensionär innan flyttlasset landade en bit från det Bankeryd där Dag bodde under många år, på Strandängen.

Och då har vi inte ens nämnt fotbollskarriären, med en pojklandslagsmatch som topp för Bankerydsyngligen som dock hade otur när han värvades till J-Södra eftersom en viss Janne Nordström fanns i vägen mellan stolparna,

5) Kent Fält tackade för en intressant föredragning, påminde om att anmälan till julbesten 8 december finns i GIT innan det var dags för denna tisdags fika och lösande av större och mindre väldsproblem

Vid protokollet:
Göran Bäckström/Sekreterare