Medlemsmöte 24-01-23

Plats: A6 golfrestaurang.
Tid: 09:00.
Närvarande: 59 medlemmar.

1) Göran Bäckström hälsade välkommen, påminde om att det fortfarande finns chans att boka sig för Restaurangchansen samt att det finns ett par platser kvar till vårresan som lockat glädjande många att följa med till Barsebäck.

2) Dagnes gäst, före detta läkaren på länssjukhuset Ryhov, Leif Ockander tog över mikrofonen och lät oss på ett både intressant, tankeväckande och roande sätt bekanta oss med två ”medicinska profiler” från Vätterbygden.

Först ut var doktor Hjorton, vars skapelse ”Hjortons Pulver” kom att sätta sin prägel på Huskvarna under många år, och vars verkningar gjorde sig påminda ända in i våra dagar.
Doktor Hjorton kom som ung, nyutexaminerad läkare till Huskvarna redan 1903, var en både emfatisk och hårt arbetande doktor som snabbt blev mycket omtyckt.Och minst lika omtyckt blev hans skapelse, Hjortons Pulver" en blandning av substanser han tog fram i samband med att spanska sjukan drog fram över världen 1918-1920. Pulvret användes som smärtstillande och febernedsättande, visade sig snabbt fungera och blev allt mer efterfrågat framför allt bland arbetarna på ortens stora företag, Husqvarna Vapenfabrik.

Drogen var lätt och billig att framställa, dess effekter gjorde att man orkade arbeta längre och snabbare, på fabriken låg varje kväll drivor av ”sippor”, de vita påsarna pulvret levererades i kvar på golvet som vårens vitsippeängar.
Doktor Hjorton dog själv vid 54 års ålder i en hjärtinfarkt 1923 men has pulver fortsatte sitt triumftåg. När efterfrågan stod på topp levererades 8000 påsar per dag från apoteken i Huskvarna, plus ett antal som tillverkades i Jönköping och Gränna.

Så fortsatte det under många år, tills en doktor Kurt Grimlund klev in som företagsläkare på Husqvarna på 1950-talet. Han noterade det stora bruket av Hjortons Pulver, men också att oproportionerligt många av arbetarna på fabriken dog i njursvikt. Av de som dog i njursvikt i Huskvarna på den tiden hade 80 procent arbetat på Vapenfabriken.
Grimlund möttes av stort motstånd, ”rör inte vårt pulver”, blev utskälld, till och med mordhotad. Men fortsatte sitt arbete och när han 1960 i New York kunde i en väl genomarbetad studie visa sambandet mellan fenazetin - en av ingredienserna i Hjurtons pulver - och njursvikt fick det till följd att substansen 1961 förbjöds i större delen av världen – och det blev också slutet för Hjortons pulver.
En ersättare, Koffazonpulver, utan den farliga substansen, lanserades men blev inte alls lika populärt och försvann så småningom från marknaden.

Från pulver gick Leif Ockander vidare till salvor och en i bygden under många år välkänd ”sup” som tillhandahölls av Sven Ingermarsson, kallad ”Flahultarn” som höll till i en stuga i Flahult strax utanför Norrahammar.
Till "Flahultarn" vallfärdade folk från när och fjärran för att få bot för diverse krämpor som exempelvis bölder och infektioner. Sår och bölder behandlades med salvor och plåster men det var "supen" som var det mest efterfrågade.

"Supen" var en synnerligen illasmakande vätska som framställdes efter ett recept som trots otaliga försök att avslöja det förblev hemligt genom alla år. Sven Ingermarsson hade med sig kunskap från sin farmor och sin far, samlade örter och växter, men tog också emot många paket från Tyskland och i hans kök kunde besökaren se flaskor med grumligt innehåll som heller aldrig avslöjades.

– Det här var ju före antibiotikans tid, konstaterade Leif Ockander, och en intressant tanke är att de där flaskorna kunde innehålla något slags mögel, och ur mögel kom ju så småningom penicillin. Så kanske ”Flahultarn” var något riktigt stort på spåren…

Med medicinska etablissemanget gillade inte verksamheten i Flahult, avfärdade Ingermarsson som kvacksalvare – men det gjordes ändå flera (misslyckade) försök att i smyg komma över den berömda ”supen”.
Ingermarsson åtalades också flera gånger, men när han blev dömd till böter gav en insamling i Jönköpings-Postens regi ett flera gångar större belopp skänkt av tacksamma patienter. Bland de som fått hjälp av ”Flahultarn” fanns exempelvis dåtida kändisar som Karin Juel och Edvard Persson, vilka gärna i både tal och skrift vittnade om hans förträfflighet.

Sven Ingermarsson levde ogift hela sitt liv, men avverkade ett antal hushållerskor genom åren. Han avled i prostatacancer 1956 och testamenterade då sin kvarlåtenskap till Barnaps kyrka, och han ligger också begravd på kyrkogården vid kyrkan.

Receptet på ”supen” tog Sven Ingermarsson med sig i graven. Hans stuga är numera klubblokal för Mc-klubben Moonriders, men fortfarande är det många kvar som kan vittna om att de fått hjälp av ”Flahultarn”.

3) Göran Bäckström tackade för ett underhållande föredrag och så var det dags för kaffe och fralla.

Vid protokollet
Göran Bäckström/Sekreterare